I lördags skulle jag och Per och mina föräldrar åka till Farsta och äta middag, men så ringde mamma på dagen och sa att hon var förkyld och hade ont i halsen så de skulle inte komma dit. Tänkte inte så mycket på det, en förkylning är ju inget man reagerar på direkt. I måndags kväll ringde pappa. Det händer ju inte att han ringer direkt så man blir ju lite fundersam över vad som hänt, men han började med att fråga hur det var och lät som vanligt så jag fick väl ingen direkt oroskänsla så, men efter ett tag kom det, då var det mamma som hade fått svårt att andas på söndagskvällen så de hade åkt in till Danderyd och fick stanna kvar där och ligger där än. De håller på att ta massa prover på vad det kan vara och hon får antibiotika då hon har nån infektion i kroppen. Kunde inte sova i måndags kväll utan låg bara och grina. Somnade vid ett nångång så det var en inte allt för pigg Eva som vaknade igår morse. Gick tidigare från jobbet då jag skulle hälsa på mamma på sjukhuset och pappa och Chrille var där då oxå.
Gick bra att ta sig dit men när jag kom in på hennes lilla rum så började jag självklart grina igen. Vilket jag visserligen visste att jag skulle göra. Man vill ju inte se sin mamma ligga där i en sjukhussäng med dropp och grejer. Nu var det inte massa pipande apparater som tur var, bara en droppställning med kalium då hon tydligen hade brist på det. Kom dit vid tre sen åkte jag hem runt femtiden då några av hennes jobbarkompisar kom dit och hälsade på. Åkte hem och tog det bara lugnt, hade inte så mycket energi att göra nåt så det blev att laga middag och sätta sig framför teven.
Idag var en bra dag ända tills jag satte mig på tunnelbanan. Vet inte vad det var som hände men jag bara bröt ihop när jag kom hem och satt på sängen och grina. Sen lugnade jag ner mig lite och ringde sjukhuset för att prata lite och se hur det var med henne. Det var inte så bra och hon blev trött fort och fick svårt att andas. Det är inte kul att höra sin mamma inte få nån luft och bli så andfådd så man måste avsluta samtalet. Vilket självklart gjorde så jag blev ledsen igen. Åkte iväg och tränade för att få tankarna på annat håll. Allt gick bra tills det var dags att åka hem igen. Bröt ihop fullständigt när jag kom hem så det var tur Per var hemma så han kunde trösta mig annars vet jag inte vad jag hade gjort. Han hade köpt semlor och frågade om jag ville ha en. Nej, jag vill ha en frisk mamma var svaret!
Imorgon blir det ett besök på sjukhuset igen. Sms:ade med min bror och mamma trodde hon ev. skulle få komma hem på fredag så jag håller tummarna för det. Vill inte att hon ska ligga där. Men hon blir bra ompysslad där så det går nog ingen nöd på henne tror jag! =)
Nu sitter jag och slökollar på os. Trodde jag skulle få se Anja ta medalj, men det gick ju inte så bra. Nu är det sprint, och där verkar det ju inte heller gå så bra. Är det för att jag tittar eller????
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar